Gräsligt allergiskt men stafettskoj

De senaste veckorna har träningen tyvärr gått mot det sämre. Gräspollenhalterna har varierat men överlag stigit och eftersom gräsväxten fick en trög start i våras, kom blomningen igång senare i år, vilket inneburit att problemen för min del också senarelagts. Förra veckan skruvades besvären upp medan jag nu tror att läget kan bli bättre. Jag levde några dagar villaliv och passade då på att springa 600 meter i en liten tävling i Joutsa på måndagen.

Kroppen och löpningen var kaputt redan vid 200 meter och det var ingen roligt upplevelse att ta sig i mål. Jag hade glömt att det kan kännas så här hemskt, frustrerande och obehagligt att springa när kroppen är kraftlös, benen sega och tunga, och andningen inte fungerar. Jag har haft några lopp i sommar där allergin visserligen spökat men nu var problemen tydligt påtagliga och jag kom plötsligt ihåg hur ledsamt det ibland kan kännas att springa. Hur som helst, det är ju ingen ny upplevelse så lite deppande och några goda råd senare tog jag mig samman.

Rogivande sidostretch på bryggan.

Tanken var att efter villalivet spendera några dagar i Esbo innan helgens stafett-FM men eftersom det utlovats gräspollen enligt skalans högsta nivå i södra Finland, tog jag mitt pick och pack och tågade hem till Vasa. Här är det tolv grader och regnigt och säkert en vettig plats att förbereda sig inför en av sommarens roligaste tävlingar! Stafett-FM ordnas i Tammerfors och Falkendamerna har lag på både 4x800 meter och 4x400 meter. Stafetthelgen innebär mycket mer än att springa, tävla och prestera - vi har alltid roligt tillsammans och blir nästan som barn på nytt.

Jag håller ännu på planera vad som ska hända efter stafetthelgen. Min grundplan har varit att tävla på 1500 i elittävlingen i Lapinlax, som en bra genomkörare innan Finska mästerskapen (Kalevaspelen) om drygt två veckor. Risken är dock överhängande att gräspollennivån stiger de närmaste veckorna, och om det inte vore för stundande FM skulle jag kunna hålla mig lugn, träna sparsamt och utifrån känsla. Nu finns inte riktigt tid till det och tidigare erfarenhet säger mig att det inte lönar sig att bara vänta och hoppas på att löpningen börjar fungera och att allt bara löser sig automatiskt.

Eventuellt flyr jag fältet inför FM och försöker träna i en miljö med mindre gräspollen, typ norra Finland. Jag måste höja potentialen till att få en roligt FM-helg i Seinäjoki, istället för att komma dit med rinnande näsa och nedslaget självförtroende. Men vi böjar med stafetten i Tammerfors och hoppas på medaljregn över föreningen och några riktigt roliga dagar. Häng med och heja om ni har tid och lust!