Planenlig träning

Jag har tränat flitigt, ibland varit ganska trött, ibland varit riktigt sliten, ibland inte vetat hur man går och står normalt. Men det har varit fina träningsveckor med mycket mängd och allt mer effekt. Uthålligheten har förbättrats och det märkte jag bland annat i ett landsvägslopp (Aktia Cup) där jag löpte 10 kilometer fortare än jag gjort tidigare (35.30). Det var visserligen den lättaste rutt jag sprungit och ett av få 10 km-lopp jag gjort, men tiden och känslan visade mig ändå att jag tagit ett steg framåt när det kommer till att orka pinna på.

Nu när mars lider mot sitt slut känner jag mig redo att övergå till explosivare styrka, som förhoppningsvis också ska ge en liten kick i snabbhetslöpningen. Det är en knepig kombination att bli uthålligare utan att tappa fart. Snabbhetsträningen har börjat kännas bättre och mer kontrollerad men klockan går alldeles för fort. Lyckligtvis finns det många veckor kvar att utveckla snabbhet och senare även snabbhetsuthållighet. Hittills har jag kunnat träna planenligt och mycket mer kan man inte begära.

Fick nya tights från noname - blev hur stark som helst!

Helgen innebär 7-tusan läger med Svenska Finlands Idrottsförbund i Kuortane. Jag är glad att ha möjlighet att delta, efter att ha missat både höstens läger (sprang halvmaraton i Tyskland) och januarilägret (var på läger i Sydafrika). Jag ska passa på att njuta av sällskap både i träning och utanför, att få komma till buffé varje dag och inte behöva bekymra mig om mycket annat än vilka kläder som är de rätta för väder, vind och typ av träning.

Bara en dryg vecka efter SFI-helgen åker jag iväg på ett spännande träningsläger utomlands, men det tar vi nästa gång. Nu koncentrerar vi oss på fortsatt god, kvalitativ träning!

Nertränad men ljus i sikte

När inomhussäsongen var över hade jag en lättare träningsvecka, som kulminerade i att stå och heja på åkarna i skid-VM i Lahtis. Efter den här roliga, gastkramande och unika upplevelsen satte jag igång träningen med full fart igen. Det har varit smått utmanande med hala vägar men jag har fått ihop både löpmängd och många träningspass. Eftersom jag höll upp en bra träningsnivå hela inomhussäsongen var jag snabbt inne i träningen igen.

Efter två intensiva veckor känns kroppen ändå lagom mör, men ibland ska man komma över en viss gräns när det känts som om kroppen bara gnatat och velat ge upp, men då den plötsligt börjar vara med på noterna igen och det går att köra vidare. I ju för sig väntar jag ännu på att den här gränsen ska nås. En rejäl massage och lättare dag borde ge mycket för den fortsatta träningen.

Eftersom det bara är mars ännu och en god bit kvar till sommaren, har jag satsat på mängd och längre drag med inte särskilt långa pauser, samt grundstyrka istället för något riktigt explosivt. Förutom att träna, fick jag i lördags möjligheten att delta i Women of the World–festivalen i Tammerforshuset. Festivalen handlade om jämställdhet, jämlikhet och kvinnors och flickors bedrifter. Bland alla workshoppar, musikprogram, föreställningar och diskussioner och debatter, fick jag sitta med i en panel som diskuterade kvinnor, idrott och jämställdhet. Det blev en intressant och för mig givande diskussion. Tyvärr kunde jag inte stanna på festivalen någon längre stund – träningen hemma i Vasa kallade.

WOW-festivalen. Från vänster: jag, Anna Ljugner-Nordgren, Maarit Ekholm, Anki Karhu.

Våren kommer, säger de flesta man pratar med. Den svåraste tiden för träningssugna borde vara förbi i och med att det blivit betydligt mycket ljusare. Även om det halkar här och där ser man åtminstone var man sätter ner foten! Det är bara att gilla läget och springa vidare.