Lyckad laginsats i Lag-EM

Lag-EM blev en omväxlande historia, både i väder, vind och resultat men framför allt blev det en framgångshistoria för det finländska laget, som tog sig vidare till Superligan (högsta möjliga ligan)! Jag var med i Tallinn 2014 när vi förra gången kvalificerade oss till Superligan, och jag minns två dagar med regn, nio graders värme och två lopp (800 och 1500 meter) för egen del. Nu var det varmare och jag fick springa längre, nämligen 3000 meter.

Jag kände mig laddad och redo för loppet. Den förberedande träningen hade känts bra. Det var därför en rejäl kalldusch att löpningen kändes trög och kämpig i ett tidigt skede. En första kilometer på cirka 3.07 ska inte få kännas hemsk men det gjorde den. Min enda möjliga tanke i det skedet var att tro att det skulle börja fungera bättre. Men det gick tvärtom.

Fick sitta på presskonferens med riktigt snabba löpare.

Med tre varv kvar var andningen ojämn, benen tunga och det kändes löjligt långt till mål. Tack vare en högljudd publik klarade jag av att klämma ut allt. Det blev en rejäl spurtduell som jag förlorade, vilket förstås retade mig extra mycket. Sluttiden var den näst bästa jag gjort på sträckan så den kan jag inte klaga på men en sjunde plats var inget jag hurrade över.

Det som irriterade mest var att jag väl i mål inte hade någon bra förklaring till vad problemet berodde på. Jag hade inte tappat formen på en vecka, däremot löpkänslan. Gräsallergin hade inte stört nämnvärt då jag tränat inomhus. Känslan var ändå lik den jag haft under allergilopp (men det var ju regn i luften och rätt kallt!).

Landslagsläkaren tipsade mig om en medicin som kan hjälpa inför kommande allergiutmaningar och han hade en bra poäng i att den astmamedicin jag använder kanske får lungorna att fungera till 90 procent, vilket gör att jag kan träna bra och göra rätt hårda pass. När det väl kommer till tävling kan det ändå bli svårt då allt borde fungera till 100 procent.

Det finländska laget hade tack och lov många starka insatser som förde in oss på en andra plats. Ingen floppade medan många plockade mer poäng än vad förhandsstatistiken låtit påvisa. Det var spännande och fint att få heja på idrottarna under söndagen och trots att få tyvärr hade sökt sig till Karlsplan för att ta del av friidrottsfesten,var stödet desto starkare av de som var på plats. Eftermiddagens solsken gav ett bra avslut på tävlingshelgen.

Även om det för egen del var en sämre dag var det ändå inget katastroflopp. Jag känner mig positiv inför fortsättningen som kommer att bestå av träning innan jag kickar igång igen i samband med stafett-FM. Det är en evig utmaning att få kroppen att fungera under allergiperioder men jag har ju många års erfarenhet som förhoppningsvis ska hjälpa. Det var roligt att få tävla i Vasa under Lag-EM. Det är bara att springa vidare!