Höghöjdsläger i Arizona

SFI-lägret i Kuortane var en uppfriskande upplevelse, om än något snöig och slaskig. Jag inledde lugnt för att för första (och sista?) gången springa långdistansarnas traditionella test på lördagen. Rundan är knappt 6 kilometer lång och på fredag kväll såg föret helt okej ut. Lördag förmiddag började snön falla och på eftermiddagen när det väl var dags att värma upp hade snötäcket blivit tungt och blött och snöandet hade förbytts till regn. Jag värmde upp längs löprundan men det kändes mer som att simma än att löpa (nåja, kanske inte riktigt men blött var det).

 

En förmiddag i Kuortane i väntan på löptest.

Efter att förgäves ha suttit i bilen och sökt bättre löpvägar beslutade jag mig för att gå in i hallen och springa något kvalitativt på banan istället (2 + 2 + 1 km). Några hugade idrottare tog sig runt testrundan men det blev utan tidtagning detta år. Träningen gick bra och på söndagen fick jag sällskap på långlänken. Det är fint att under en helg få möjligheten att träna tillsammans då vardagen oftast består av pusslande med tider för träning och arbete, vilket gör det svårt att passa ihop allt med gemensamma träningstider.

Efter lägerhelgen var det dags att se över garderoben, och vilka kläder som skulle packas med för kommande utlandsläger. Innan jag inleder mitt äventyr (på tisdag) stannar jag i Esbo några dagar och därför packades bilen med en hel del väskor. På torsdag kväll hade jag tänkt köra backträning med lite längre upprepningar men när jag såg att Runner’s High skulle ordna ett trekilometer långt lopp i Britas i Helsingfors, passade jag på att springa den rätt backiga rundan istället.

Det märktes att jag senast jag hade tävlingsnummer på mig försökte springa 10 kilometer hårt, för det var inte med mycket hårdare fart jag nu startade. Det var kanske lika bra att i början spara krafter till backarna, men överlag hade jag hoppats på lite snabbare löpning. Jag körde några korta backupprepningar efter loppet och fick en bra träning.

 

Fick en fin t-skjorta som pris efter Pirkkiolan hiekkatiekolmonen.

Nu närmar sig mitt första riktiga höghöjdsläger. Jag åker till Flagstaff i Arizona och ser med spänning fram emot att försöka anpassa mig, hitta rätt träningsrytm och utvecklas i mer utmanande förhållanden. Fyra veckor får jag vistats i den idrottsinriktade miljön som ligger cirka 2100 meter över havet. Av vad jag hittills sett verkar Flagstaff vara fyllt av medel- och långdistanslöpare från bland annat Finland, England, Holland och framför allt Sverige.

Jag ska försöka hålla er uppdaterade hur träning och allt annat går under resan. Jag kan tänka mig att det finns hur många matalternativ som helst till påsk i USA, men memma får jag knappast tag på. Innan avfärd gäller det alltså att passa på! Ha en trevlig påsk sen!