Kalevaspelen följt av sommarflunssa

Finska mästerskapen i friidrott, det vill säga Kalevaspelen, är över för detta år. Tävlingarna i Seinäjoki var lyckade på många sätt och även om jag hade hoppats på betydligt piggare ben och löpning var det inget fel på mina slutplaceringar. Efter en rätt trög start på 1500 meter försökte jag säkra en medalj och lyckades ta mig i mål som tredje. Bronset värmde men jag hoppades på ett till när jag beslutade att ta mig an en för mig ny sträcka: 5000 meter.

5000 meter, kan tänka mig att testa flera gånger.

Kristiina Mäki och Camilla Richardsson växeldrog och rymde genast iväg från oss andra medan vi i andra klungan inledde rätt försiktigt med en första kilometer på över 3.25. Saara Nikander gick upp och drog och efter flera varv i motvinden på bortre långsidan gav hon över uppdraget åt mig. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig av löpningen.

Jag kan verkligen inte påstå att kroppen fungerade som i början av säsongen, och om det då var gräsallergin eller vad annat som helst som bråkade, vågade jag iallafall inte ta i för hårt utan litade på att spurten skulle lossna på slutet. FM är en av de få tävlingar under sommaren då man tävlar för placering, inte för egen sluttid. Efter ett tag kom jag loss och fick springa in i mål som tredje. Två lopp, två brons och en rolig helg i Seinäjoki bland vänner och bekanta blev därmed slutresultatet för min del.

Prisutdelning 1500 meter.

Under FM-helgen bråkade halsen något och jag la det på gräsallergikontot, där de flesta fysiska problemen under sommaren brukar placeras. Någon dag efter tävlingarna tvingades jag dock inse att det var en sommarflunssa jag drabbats av. Jag kan inte komma på att jag skulle ha varit med om en rejäl sommarförkylning tidigare, men nu har jag fått testa även på det.

Det tråkiga med förkylning och stegring är, förutom det uppenbara problemet med trötthet och stadig konsumtion av näsdukar och halstabletter, att det lätt skapar en frustration över träning och formen och kommande tävlingar. Jag är inne på min fjärde vilodag och skulle helst vilja få igång träningen igen. Nästa tävling är onsdagen den 9 augusti i Watford, England, och det känns trist att åka utomlands och tävla om inte förberedelserna varit de bästa. Samtidigt kan en lugn vecka så småningom innebära pigga ben! Jag väljer ändå att ta ner förväntningarna inför ett av de lopp jag tidigare hade tänkt mig skulle höra till säsongens starkaste på 1500 meter. Nu blir det att gå in i tävlingen avslappnad och förhoppningsvis med stigande form.

Bortkastad blir inte Englandresan hur det än går i tävlingen. Jag får ju igång tävlandet igen, och jag kommer dessutom att få vara publik och inte i vilken tävling som helst. Jag kommer att besöka VM-tävlingarna i flera omgångar och bara en sån sak kommer säkert att ge mig en mental kick inför slutet av säsongen.

Nu ska jag framför allt se till att skaka av mig den här onödiga förkylningen. En positiv sak med att inte springa är att min onda fot, som beror på haglunds häl-syndrom, nu lär lugna ner sig. Att inte få springa skapar också extra motivation till de kommande veckornas friidrottande och det kan därför bli en extra rolig slutsäsong! Den här säsongen känns som en berg- och dalbana, vilket råkar vara min favoritattraktion vid nöjesparkerna. Det är bara att hänga kvar och vänta på de mest spännande partierna.

En myggfri vecka i Lappland

En vecka har gått sedan jag klev ur tåget i Rovaniemi. Vädret har varit mycket varierande - regnskurar har varvats med värme och blåst. Även om gräspollennivå har visat sig ligga på medelnivå i rapporterna har jag svårt att tro att de reglebundna regnskurarna inte skulle ha rensat luften. En förmiddag sprang jag i 23 graders värme, och samma eftermiddag var det 13 grader och duggregn. Tvära kast som passat mig ypperligt.

Träningen har gått bättre än vad jag vågade förvänta mig innan jag åkte hit. Speciellt de viktiga banpassen har gått finemang och det gör det förstås extra roligt att åka iväg till helgens FM-tävlingar i Seinäjoki. Kalevaspelen är alltid en av sommarens huvudtävlingar och det ska bli kul att se vad man går för detta år!

Rovaniemi med omgivning är vackert; mycket vatten (Kemi älv), ren natur, kuperad terräng och en lugn stämning. Även om jag inte gjort några häftiga upptäcktsfärder har jag hunnit se till en del turister. Jag bor i Ounasvaara och studerar omgivningen när jag cyklar till idrottsplanen i Saarenkylä eller är på länk längs strandpromenaden. Här finns fina hus och en ansenlig skara som motionerar längs de många cykelvägarna (går, cyklar, löper, rullskidar).

Det har varit en givande vecka som främst bestått av träning, lite arbete och matlagning. Jag har till och med hunnit ha lite långtråkigt, vilket jag tror kan vara nyttigt att uppleva. Inte ett enda myggbett ha jag fått (!) och jag har sällan tränat i regn (regnet har oftast satt igång när jag varit färdig). Nu hoppas jag alla mer eller mindre idrottstokiga söker sig till Seinäjoki för att heja på idrottarna i Kalveaspelen. Vi ses där!

Från minnesvärd stafetthelg till Rovaniemi

Det blev en lika framgångsrik som rolig helg för Falkenlöparna i stafett-FM. Både juniorer, seniorer, lagledare, föräldrar och tränare samlades högt uppe på läktaren och hejade och umgicks.

Själv steg jag rätt osäker in på banan. Det här eftersom gräsallergin plågat mig och jag framför allt själv ställt till det för mig genom att försöka träna för ivrigt med tanke på pollenläget och den tröga känslan i kroppen. Det var ändå kul att ha stafetten på 4x800 meter framför mig för jag litade på de andra i laget och att vi tillsammans skulle kunna vinna stafetten.

4x800m: Zenitha, Sandra, jag och Nathalie. Fotograf: Annika Blomqvist.

Sandra, jag, Nathalie och Zenitha - alla gjorde vi stabila insatser och det bar oss till guld. Några dagar i ett kallt och regnigt Vasa hade gjort susen för egen del. Jag inledde med en bra känsla, var smått förvånad att andningen fortfarande fungerade efter första varvet och varje hundra meter efter det både vågade och kunde jag trycka på mera. Det gav mig dubbel glädje efter vår prestation. Att Falkenkillarna därefter vinner herrstafetten på 4x800 meter förhöjde glädjen i kvadrat!

Falkenstarkt. Foto: Annika Blomqvist.

Det roliga fortsatte på söndagen med 4x400 meter för egen del. Det som för länge sen var min huvudsträcka borde ha känts nervöst men jag kände mig bara avslappnad och glad. Även i den här stafetten gjorde Zenitha, Elin och Nathalie fina insatser och vi vann B-heatet, och kom på 10:e plats allt som allt. Ett mycket starkt år på damernas 4x400 meter med hela tre heat!

Elin ger över pinnen efter andra sträckan på 4 x 400 m. Foto: Annika Blomqvist.

Väl hemma i Vasa började jag packa för en dryg veckas vistelse i Rovaniemi. I tisdags hoppade jag och cykeln på tåget, och även om gräspollennivån till en början legat på mellannivå och jag haft tydliga symptom, har läget blivit bättre när det regnat. Det här borde också kännas i löpningen så småningom och jag hoppas få till några riktigt bra pass innan det är dags att tåga hemåt igen.

Här finns i övrigt allt man behöver som idrottare. Jag bor i en liten lägenhet, har både gym och idrottsplaner på vettigt cykelavstånd och det finns fina grusstigar utan stora backar att springa längs. Det känns som rätt upplägg med tanke på kommande Finska Mästerskap. Visst känns det trist att inte tävla i Elittävlingarna och att tävla är den bästa formhöjaren, men bara jag får träna frisk ska jag nog känna mig redo för Kalevaspelen! Regniga hälsningar!

Gröna banor vid RoPS hemmaarena i Rovaniemi centrum.

Gräsligt allergiskt men stafettskoj

De senaste veckorna har träningen tyvärr gått mot det sämre. Gräspollenhalterna har varierat men överlag stigit och eftersom gräsväxten fick en trög start i våras, kom blomningen igång senare i år, vilket inneburit att problemen för min del också senarelagts. Förra veckan skruvades besvären upp medan jag nu tror att läget kan bli bättre. Jag levde några dagar villaliv och passade då på att springa 600 meter i en liten tävling i Joutsa på måndagen.

Kroppen och löpningen var kaputt redan vid 200 meter och det var ingen roligt upplevelse att ta sig i mål. Jag hade glömt att det kan kännas så här hemskt, frustrerande och obehagligt att springa när kroppen är kraftlös, benen sega och tunga, och andningen inte fungerar. Jag har haft några lopp i sommar där allergin visserligen spökat men nu var problemen tydligt påtagliga och jag kom plötsligt ihåg hur ledsamt det ibland kan kännas att springa. Hur som helst, det är ju ingen ny upplevelse så lite deppande och några goda råd senare tog jag mig samman.

Rogivande sidostretch på bryggan.

Tanken var att efter villalivet spendera några dagar i Esbo innan helgens stafett-FM men eftersom det utlovats gräspollen enligt skalans högsta nivå i södra Finland, tog jag mitt pick och pack och tågade hem till Vasa. Här är det tolv grader och regnigt och säkert en vettig plats att förbereda sig inför en av sommarens roligaste tävlingar! Stafett-FM ordnas i Tammerfors och Falkendamerna har lag på både 4x800 meter och 4x400 meter. Stafetthelgen innebär mycket mer än att springa, tävla och prestera - vi har alltid roligt tillsammans och blir nästan som barn på nytt.

Jag håller ännu på planera vad som ska hända efter stafetthelgen. Min grundplan har varit att tävla på 1500 i elittävlingen i Lapinlax, som en bra genomkörare innan Finska mästerskapen (Kalevaspelen) om drygt två veckor. Risken är dock överhängande att gräspollennivån stiger de närmaste veckorna, och om det inte vore för stundande FM skulle jag kunna hålla mig lugn, träna sparsamt och utifrån känsla. Nu finns inte riktigt tid till det och tidigare erfarenhet säger mig att det inte lönar sig att bara vänta och hoppas på att löpningen börjar fungera och att allt bara löser sig automatiskt.

Eventuellt flyr jag fältet inför FM och försöker träna i en miljö med mindre gräspollen, typ norra Finland. Jag måste höja potentialen till att få en roligt FM-helg i Seinäjoki, istället för att komma dit med rinnande näsa och nedslaget självförtroende. Men vi böjar med stafetten i Tammerfors och hoppas på medaljregn över föreningen och några riktigt roliga dagar. Häng med och heja om ni har tid och lust!