Positiv överraskning

I mitt förra inlägg hoppades jag hårt på att löpningen skulle vara på uppåtgående efter lite berg- och dalbana. Jag hade svårt att återhämta mig efter loppet i Regensburg för en vecka sen, men jag tänkte att låga gräspollennivåer i Finland skulle föra mig mot rätt håll. Efter två lätta länkar på torsdag ute i sol och värme, var kroppen tung som bly på fredag. Allergisymptomen blev allt tydligare, inte tvärtom. Jag gjorde ett lätt pass inomhus på löpmatta på fredag och även lördag förmiddag tog jag mig en tur på mattan inför Elittävlingarna i Kuortane.

Intog läktarplats på Paavo Nurmi Games i Åbo i tisdags. Bilden tagen innan åskådarna börjar strömma till. Trots 12 graders temperatur och regn i luften var tävlingarna både intressanta, stämningsfulla och lyckade!

Inför säsongen hade jag lovat mig att inte tävla om kroppen känns seg, speciellt inte i den här första fasen då kroppen är tung och slö och man kan förvärra läget genom att försöka pressa sig med hård träning eller tävling. Jag kände mig lagom dum som slängde mig i bilen och gasade iväg mot Kuortane för att springa 1500 meter men det fanns tre argument till att tävla: 1) Allergisymptomen var inte de starkaste ännu, om bara andningen fungerade kunde jag göra ett hyfsat lopp och 2) hur i hela friden skulle jag annars veta om det är realistiskt att tävla i lag-EM inkommande helg? Dessutom, 3) jag ville helt enkelt tävla och tyckte det kändes absurt att stå över. Huruvida argumenten var vettiga och om det hade funnits andra lösningar låter jag bli att spekulera i.

Med tanke på en sommar av idel besvikelser förra året, var det roligt att inse att jag njöt innan, under och efter tävlingen och att loppet blev en positiv överraskning. Jag var inte mitt piggaste jag med tanke på hur bra träningen känts i vår, men andningen fungerade, vilket ju är A och O om man inte vill att väggen ska komma emot alltför fort i loppet. 4.18,00 är en bättre sluttid än vad jag presterat på väldans länge så det var lätt att le efteråt. 

Viktigt att tanka både sig själv och bilen efter ett lopp i sommarvärme.

Jag har inte fått något bekräftat ännu och utan att gå händelserna alltför snabbt i förväg, ser det iallafall ut som att jag ska få springa 3000 meter i lag-EM i Vasa. Det är klart att ett lag-EM på hemmaplan varit drömmen för säsongen, men jag har ändå inte lagt upp det som ett mål. Midsommartider brukar vara knepiga med gräsallergin och jag ville undvika att skapa prestationsstress tidigt på säsongen. För alla midsommarfirares och åskådares skull hoppas jag på en somrig fin helg, men för min egen del skulle det inte göra något alls om vi får traditionellt kallt finländskt midsommarväder. Återstår att se! 

Värre allergitider är på kommande men genom att verkligen försöka hålla mig lugn, träna smart, träna inomhus och pröva mig fram är målet att hålla igång tävlingssäsongen utan avbrott. Jag får fortsätta hålla mig på god fot med mina vänner nässprayen, ögondropparna och antihistaminen. Att redan ha fått uppleva två positiva överraskningar i form av jättepers på 3000 meter och troligt deltagande i lag-EM gör mig barnsligt förtjust. Glad midsommarvecka till er alla!

Kom till Karlsplan och upplev friidrottsstämning på hög nivå under midsommar!