Inomhuslandskamp!

Jag kommer att få ta på mig landslagsdräkten kommande helg! Det ordnas inomhuslandskamp mellan de nordiska länderna. Tävlingen går av stapeln i Tammerfors och det känns riktigt roligt att få chansen att tävla.

Förra helgen sprang jag 1500 meter i Sätrahallen i Stockholm och jag var fruktansvärt irriterad och näst intill chockad efter att ha passerat mållinjen på tiden 4.27,63. Även om jag aldrig sprungit hårt på 1500 meter på kort bana (200 m), har formen inte heller varit den bästa de gånger jag försökt. Jag inledde nu den första 400 metern av loppet relativt bra, och sista 400 metern gick på 69 sekunder. Men 700 meter i mitten löptes alldeles för sakta och jag kan inte riktigt svara på varför. Det är kanske det som irriterar mest nu i efterskott.

Besvikelser är tyvärr en del av idrotten. Här besviken i Izmir (Lag-EM 2011).

Kroppen kändes okej. Nervositeten var kanske onödigt låg men jag kände mig ändå taggad. På något sätt var det som att jag hela tiden väntade på att jag skulle komma in i loppet. Jag försökte på varje raka komma upp i rätt fart men genast kom kurvan emot och jag var tillbaka på ruta ett. Efter ett tag funderade jag om väggen skulle komma emot men det gjorde den inte. Det känns pinsamt att komma i mål när man känner att man inte fått ut allt, att kroppen inte pumpar av mjölksyra, att man mår illa och andas högt. Jag försöker ta det med mig som en bra sak, att formen inte nödvändigtvis är dålig eller att ens farten saknas, utan att jag bara inte fick till det i just detta lopp. Jag var förresten trea i mål, två sekunder efter vinnaren.

Det är förstås med personlig revanschlust jag tar mig an kommande landslagsuppdrag. Tävlingarna under vintern är få och därför vill man inte ha "dåliga dagar", utan få ut allt vid varje chans som ges. Att tävla med landslaget ger dessutom alltid det lilla extra. Vi har gemensamma samlingar innan tävling, vi bygger upp lagandan och har roligt tillsammans. Man gläds med de som gör bra ifrån sig och försöker trösta de som inte får till det.

Finland.Sverige landskamp 2015.

Jag försöker ta tillvara varje dag på bästa sätt den här veckan för att vara pigg och tävlingssugen på lördag. Efter att ha vilat på söndagen kändes kroppen och löpsteget lätt på måndagens långpass. Vaderna hinner inte repa sig mellan tävlingarna på kortbana men andningen känns lätt och vinterföret hanterbart. Jag hoppas vi ses i Tammerfors eller åtminstone via tv-rutan. Tsemppiä Suomi!