Inomhussäsongen fick för min del sin början sista helgen i januari. Jag sprang 3000 meter i Helsingfors, vilket på de tvåhundra meter långa banorna innebar 15 små varv. Jag inledde med att dra de första fem varven, sen hade Oona Kettunen lovat att försöka ta över och det gjorde hon på bästa sätt. Första en och en halv kilometern kändes kontrollerad men senast vid två kilometer kom en liten dipp i självförtroendet. Eller nåja, det blev förstås tungt och jag undrade hur länge till jag skulle hålla ihop löpningen.
 |
| Träningspassen i Botniahallen har känts bra sen jag kom hem från lägret i Sydafrika. |
Tack vare att Oona kämpade på koncentrerade jag mig endast på att "aldrig släppa rygg" och med ett varv kvar tänkte jag att det måste finnas krafter i benen att göra någon sorts rymtförändring, så kallad spurt. Efter kurvan passade jag på att i lite nedförsbacke höja farten och det räckte sen in i mål. Jag vann med tiden 9.37,79 vilket är en klar förbättring av mina tidigare få inomhuslopp på distansen, däremot har jag sprungit en dryg sekund hårdare utomhus. Det var hur som helst ett lopp jag gav mig själv klart godkänt för.
 |
| Min reaktion nån minut efter målgång. |
Nu är kroppen och benen trötta av tävling och det gäller att träna smart och piggna till inför kommande utmaningar. Efter helgens tävling beslutade jag mig för att nästa gång pröva lyckan i Stockholm. På lördag blir det därför 1500 meter i Raka Spåret i Sätrahallen. Jag hoppas den form som jag kände av för en vecka sen på träning håller i sig eller dessutom höjs. Roligt var det att få sätta på sig tävlingsnummern, det är bara att fortsätta med den känslan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar