Läger i Sydafrika

Varma hälsningar från Potchefstroom! Eller varma och varma, det beror på vad man jämför med. De senaste dagarna har vädret här varit märkligt blåsigt och "kallt" för att vara i januari. För mig är det bra att det regnar mellan varven och att solen inte steker konstant. Jag var i Potch på träningsläger för sju år sedan och då gick det inte direkt lysande. Jag var ung och oerfaren och trodde att det skulle vara ungefär som att träna hemma sommartid.

Nu är jag här och tar revansch! Potschefstroom är en universitetsstad belägen cirka 120 kilometer sydväst om Johannesburg. Staden ligger cirka 1350 meter över havet, och även om det inte anses vara tillräckligt högt för att man ska få nyttan av så kallad höghöjdsträning, så känner jag tydligt av höjdskillnaden i träningen.

Välklippt gräs att springa på.

 Förra gången var jag förskräckt att benen kunde kännas så sega varje träningspass. Kroppen samarbetade aldrig helt under de tre veckor jag var här. Den här gången håller jag ner farten på löprundorna, jag låter benen kännas stumma i början av träningspassen,och låter det ta sin tid att få igång andningen. Jag förväntar mig inte heller några fantastiska tider på tidtagaruret, och jag satte igång en antihistaminkur i god tid innan jag kom till den här gräsrika platsen (det verkar klippas gräs nånstans i Potch varje dag). Det har nu gått en dryg vecka och jag känner att jag kommit bra in i träningen, börjat anpassa mig.

En kilometer från boendet börjar den här grusvägen.

I Potch finns ett North West University-campus (NWU) och det finns därmed flera idrottsakademier här. För friidrottens del är faciliteterna goda, med bland annat en 400 meter lång bana av gräs (skonsamt för benen), stora gräsfält att löpa längs, grusstigar för lugnare farter, simbassäng, en tartanbana och gym där det även finns isbad,

NWU:s löpgrupp har satt igång träningen efter vintersemestern, och det är fritt fram att slänga sig med. På tisdagen var det X antal 1000-meter på programmet. Vi löpte en bestämd runda på gräsfälten och löpbanan (av gräs). Än så länge var gruppen liten och jag var enda kvinna i gänget. Det, i kombination med att det inte direkt är några långsamma löpare som tränar här, gjorde att jag sladdade efter en del. Det är ändå roligt att träna i grupp, man hejar på varandra och pauserna mellan dragen justeras (iallafall denna gång) så att den som springer långsammast tar kortare paus och är med igen från början av nästa drag.

Gräsbanan.

Jag hoppas förstås att det dyker upp löpare som jag kan springa med på de kommande gemensamma träningarna. Caster Semenya, som ju dominerade i världen på 800 meter förra året, är med i gruppen. Jag lär inte kunna ta rygg på henne, men det skulle vara roligt att delta i samma träning iallafall! Återstår att se vem som dyker upp på träning och hur fortsättningen av lägret går. Även den här gången är jag här tre veckor så jag har ännu god tid att träna flitigt. Jag springer vidare.

Söker fart på tartan.