Karin Storbacka: Landskamp!

Först några korta kommentarer om säsongens sista lopp på 800 meter i Villmanstrand förra helgen. Det känns verkligen hemskt att ha tappat bort sin huvudsträcka. Klart det kan ha inverkat att jag tävlat och rest en hel del innan lördagens tävling, och ett faktum är att jag saknar snabbhet på både träning och tävling, men dessutom förstår jag mig inte på sträckan! Jag har glömt bort hur man springer 800 meter och jag har god lust att säga "tack och hej min före detta huvudsträcka, vi ses inte särskilt många gånger till!"

Löpning i Northhampton, dagen efter nytt årsbästa på 1500 m.

Jaja, ibland blir det inte som man tänkt sig, men en sak som jag tänkt mig och som nu faktiskt blir av, är att jag får springa i landskampen mellan Finland och Sverige. Det finns inget roligare, häftigare, intressantare och mer spännande sätt att avsluta säsongen! Det här året arrangeras kampen i Tammerfors och jag tror det kan bli riktigt häftigt med fullsatta läktare - med en lika uppskattad och galet bra publik som alltid.

Jag kommer att springa 1500 meter på lördag kväll. Sverige har ett urstarkt lag, men det fina med finnkamp är att det inte alltid går som "på pappret". Lite vad som helst kan hända och jag hoppas det är till vår fördel i år. På söndag blir det sen att heja fram de övriga i landslaget. Stämningen i laget har varit något alldeles extra de senaste åren. Vi tävlar verkligen som ett lag, stöttar varandra och har roligt på gemensamma samlingar och ute på tävlingsplatsen. Om ni har möjligheten rekommenderar jag starkt att inta läktarplats under helgens Finnkamp. Jag har aldrig upplevt liknande stämning under något idrottsevenemang som under landskampen!

Nu en liten tillbakablick för att komma i rätt landskampsstämning.