Jag vs gräsallergin, 0-1

Min första tävling inleddes inte särskilt bra. Gräspollenmängden i Belgien stegrades efter att jag kom hit i början av veckan, och jag fick problem några dagar inför lördagens 800 meter i Oordegem. Det började med sjuk hals och kliande ögon, sen med stumma ben och trött kropp. Tävlingen blev ändå ingen total katastrof. Framför allt slutet gick riktigt trögt men jag har gjort betydligt sämre "allergilopp" än det här, som klockades 2.08,64.

Camilla, jag, Heidi och Zenitha efter våra tävlingar i Oordegem.

Jag har beslutat mig för att resa tillbaka till Spanien, ta nya tag och få kroppen att börja fungera igen. Förhoppningsvis är jag tillbaka på tävlingsbanan i mitten av juni. Visst känns det trist - jag hade sett fram emot att stanna i Leuven och förbereda mig för nästa tävling, och mina vänner Heidi Eriksson och Camilla Richardsson bor också i Leuven några nätter. Men bland är inte det som känns roligast det som samtidigt är bäst för en. Att stanna kvar bland allt gräspollen i Belgien är att slösa bort tid som jag inte har.

Camilla, jag och Tuomo bland löpande statyer vid ett campusområde i Leuven.

Jag kan rekommendera ett besök i Leuven, Belgien. Mysig stad!

Det är helt enkelt bara att slänga in plan B. Tidigare erfarenhet säger mig att bara jag kommer över den här första allergichocken så kan jag relativt fort plocka fram den form jag hade innan problemen satte igång. Om allt går smidigt missar jag bara en av juni månads inplanerade tävlingar. Det skulle vara att komma lindrigt undan! Jag känner på mig att jag har många bra lopp på kommande, bara jag ser till att hålla mig frisk och litar på det jag gör!

Tack och hej Spanien!

Den andra delen av träningslägret i Torrevieja har gått lite trögare. Några omkastningar och förändringar i träningsprogrammet borde däremot ha gjort susen. Benen börjar bli piggare igen och överlag kan jag vara nöjd med hur allt gått. Det är nu dags att resa vidare, mot tävlingar.

Men först två bilder från Alicante, där jag spenderade min vilodag.

Jag kommer att tävla två helger i rad i belgiska Oordegem, med första start lördagen den 28.5. Båda gångerna springer jag 800 meter. Det lär bli en upplevelse på flera sätt än bara det nervösa och plågsamma – jag förväntar mig en idrottsplan i ordnat kaos med mängder av friidrottare.

Det är rätt galet hur startfälten ser ut inför årets iFam-tävlingar i Oordegem den 28.5. Ta er en titt på anmälningslistorna här. Många finländska idrottare är på väg! Jag har en gång tidigare tävlat i Oordegem (2014) och även då var anmälningslistorna långa och imponerande, men nu märks det verkligen att friidrottare behöver jaga EM-gränser tidigt på säsongen. Hela dagen och natten lång kommer heat efter heat av löpare att pangas iväg. För två år sedan kunde man anmäla sig även på plats för en liten dyrare peng (hela fem euro), men i år nöjer de sig med de anmälningar som kommit in elektroniskt. Det är rekordmånga anmälda – 2495!

Nivån är dessutom långt ifrån låg på dessa tävlingar. Med mitt personbästa 2.02,99, som är nio hundradelar från årets EM-gräns, får jag vara glad om jag ryms med i B-heatet, men även om de plockar heaten verkligt fulla, kan det mycket väl bli C-heat. Det fina är att heatet inte spelar någon större roll (det kan däremot påverka om man springer dags- eller kvällstävling). Eftersom startfältet är brett och nivån hög, finns det alltid någon lämplig tävlande att kämpa med.

Det återstår att se vilken form jag är i när det väl är dags att tävla. Det känns onödigt att spekulera, för det hjälper mig inte när startskottet går. Jag hoppas kunna dra nytta av de andra löparna i fältet och kämpa mig till allt bättre tider. Överlag krävs det några starter innan man hittar formen och vänjer sig vid farten. Huvudsaken man får sätta igång med sommarens huvudnöje – att jaga personbästa!

Siesta

Jag har bara drygt en vecka kvar av träningslägret i Spanien. I början kände jag mig rastlös, och det kändes svårt att träna lättare än vad jag hunnit vänja mig vid i vår. Naturligtvis ska det inte tränas lika intensivt när tävlingssäsongen närmar sig men även om jag förstår logiken i det är det en annan sak att verkligen våga ta det tillräckligt lugnt i praktiken.

Efter några dagar på läger började jag känna av effekten av en lättare träningsperiod. Benen kändes pigga och när jag väl skulle ta i på träning, orkade jag ta i. Tiden är knapp att hinna få en alldeles fantastisk snabbhetsuthållighet men jag är definitivt på rätt väg.

Det känns i övrigt som rena semestern här! Visst, jag har kört elva träningar i veckan hittills. Löpmängden är ändå blygsammare nu, och dagarna i övrigt fyllda av mindre program än vad jag vant mig vid hemma. Det känns konstigt att ha flera timmar mitt på dagen då jag kan välja att bara greppa en god bok och slå mig ner i soffan.

Helgerna har varit fyllda av många intressanta idrottsevenemang att följa (bland andra terräng-FM, ishockey-VM, Diamond League) och söndagen den 22 maj kommer jag att hålla idrottsklubben Falken i tankarna, då föreningen ordnar Falkendagen i samband med Ärevarvet. Det är fantastiskt hur föreningen år efter år lyckas vara en sån betydande storsamlare i Ärevarvet! Mer info om Falkendagen hittar du här.

Själv fortsätter jag den dagliga lunken här i Torrevieja. Jag känner mig både avslappnad och förväntansfull, och gillar att få träna och förbereda mig för tävlingssommaren. Kanske är det den spanska siestan som fått både kropp och huvud att lugna ner sig och njuta av livet på läger. Ha det gott!

Borta på obestämd tid

Nej, jag kommer inte att vara borta från friidrotten, inte heller från sociala medier. Däremot kommer jag att vara borta från Finland på obestämd tid. Tanken är att fly undan gräspollen och all annan pollen som på grund av min allergi varje år stört min träning. Det är viktigt att kroppen fungerar den här tiden på året. Tävlingssäsongen närmar sig med stormsteg.

Jag är nu i Torrevieja i Spanien på träningsläger, och kommer att träna här i tjugo dagar. I slutet av maj åker jag till Belgien och planen är att tävla åtminstone två gånger där. Tävlingsschemat är inte helt och hållet spikat ännu, och därför vet jag inte när jag nästa gång är i Finland. Om allt går bra och jag får startplats på olika tävlingar runt om i Europa, springer jag omkring ett bra tag innan jag kommer hem.

Det känns bra att ha flera tävlingar utomlands på kommande. Det känns också spännande att se vilken form jag kommer att hinna uppnå innan det är dags för start! Träningen har flutit på bra de senaste veckorna. Uthållighet finns det tillräckligt av både för 800 och 1500 meter, och farten har börjat utvecklas. Ännu saknas de riktigt hårda dragen på bana, snabbhetsuthålligheten, mjölksyran som pumpar i benen och hela kroppen. Det har blivit dags att ta itu med sådana löppass, och hur de träningarna går kommer att avgöra försommarens tävlingsform.

Jag eftersträvar att hålla er uppdaterade om hur min vistelse ute i Europa framskrider. Häng med på äventyret!