Liten ofrivillig tävlingspaus

Fantastiskt land det här Finland! Och vad fint det är i Vasa! Det var verkligen skönt att komma hem efter nio veckor på språng. Mycket har jag fått kämpa både med mig själv och min kropp. Att försöka springa personbästa i början av säsongen kräver en rejäl satsning, och jag kan inte säga annat än att jag satsat! Det fick helt enkelt bära eller brista detta år, och tyvärr brast det ordentligt.

Det är alltid, alltid, lätt att vara efterklok. När gräsallergin väl slagit till innan och under den första tävlingen i Belgien, borde jag ha tagit god tid på mig väl tillbaka i Spanien, där jag kunde träna utan symptom. Istället rusade jag iväg till nästa tävling genast en träning på bana gick okej, och resultatet var att kroppen kördes ner mer och mer och resultaten försämrades. Att träna bra och sikta in sig på en eller två tävlingar i slutet av juni hade varit smartare med tanke på resten av sommaren, men det är inget lätt beslut att ta just då, när en EM-gräns ska jagas.

Guldlaget på 4 x 800 m i stafett-FM: Cecilia, jag, Heidi och Zenitha.

Efter att ha kommit hem till Finland och haft det roligt tillsammans med Falkentjejerna under stafetthelgen i Helsingfors (och dessutom vinna FM-guld på 4x800 m!), kände jag mig mentalt återhämtad och började se fram emot träningen mot kommande tävlingar. Kroppen kändes sliten men tack vare regnväder och tiden med nära och kära (och tro det eller ej, genom att slaviskt följa med EM-tävlingarna i friidrott), förväntade jag mig ett rejält lyft på löparfronten.

Allergisymptomen borde rimligtvis lätta när gräspollenmängden minskar. Trots regnväder förra veckan kändes benen fortsatt tunga och kroppen trött. Allt fler symptom dök upp och efter någon dag insåg jag att de inte längre kunde skyllas på gräsallergin. Lyckligtvis visade sig problemet, en högst vanlig infektion, vara lätt att behandla med en antibiotikakur.

EM i friidrott var för spännande för att missa en endaste minut.

Jag har nu avslutat kuren och förväntar mig att kroppen piggnar till. Jag behöver få ett eller två pass på bana där löpningen fungerar. Formen får vara vad den är, huvudsaken är att jag är frisk och kan träna och tävla normalt igen! Tyvärr kommer helgens SFI-mästerskap för fort emot och det känns tråkigt att stå över, men det gäller att lyssna på kroppen.

Det kommer fler tävlingar i sommar; FM redan om en dryg vecka, elittävlingar och annat kul. Efter alla problem under första halvan av säsongen känner jag mig avslappnad men samtidigt sugen på att få tävla. Månne inte jag ska kunna plocka fram något av den form jag hade i mitten av maj, bara jag får köra igång med tävlandet. Jag återkommer, förstås!