Klart det blir FM!

Tyvärr har jag ännu inte riktigt fått någon ordning på kroppen och därmed inte heller träningen. Det har varit problem längs hela linjen, med all sorts träning. Kalevaspelen i Uleåborg inleds i helgen och det känns trist att inte ha kunnat träna frisk inför tävlingarna. Avbrutna banpass, antibiotikakur, andning som inte fungerar och kraftlöshet. Har jag något på FM att göra? Jomen visst! Det är många gånger bättre att tävla med halvkass form än att sitta på läktaren (eller ännu värre: sitta hemma) och se på.

Kalevaspelen är en av årets absoluta höjdpunkter i flera bemärkelser och jag har inte hur många FM som helst kvar att kunna delta i. För några år sen levde jag med tanken att jag måste vara på topp för att kunna delta, annars kommer jag att skämmas och bli besviken. Ett urbota dumt tankesätt! Tänk om bara de allra bästa kom till start, det skulle bli tävlingar med tre deltagare.

Klarade av ett helt, om än kort, banpass i onsdags - oj den känslan!

Även om jag befinner mig en bra bit från min högsta nivå, och även om jag inte vet om löpningen kommer att fungera i helgen, ser jag fram emot att delta i FM! För en vecka sen var det ett stort frågetecken om jag är tillräckligt frisk för att tävla, och nu när jag tagit beslutet att göra en start känner jag lättnad, glädje och förhoppningsvis snart också nervositet.

Jag har under flera upplagor av sommarens finländska mästerskap lyckats höja min nivå jämfört med hur träningen fungerat veckorna innan. Nu är det bara att tagga till och inleda en rolig FM-helg i Uleåborg. Fint sommarväder har utlovats så jag kan varmt rekommendera att ni kommer och upplever idrottsstämningen på plats! Vi ses!

Liten ofrivillig tävlingspaus

Fantastiskt land det här Finland! Och vad fint det är i Vasa! Det var verkligen skönt att komma hem efter nio veckor på språng. Mycket har jag fått kämpa både med mig själv och min kropp. Att försöka springa personbästa i början av säsongen kräver en rejäl satsning, och jag kan inte säga annat än att jag satsat! Det fick helt enkelt bära eller brista detta år, och tyvärr brast det ordentligt.

Det är alltid, alltid, lätt att vara efterklok. När gräsallergin väl slagit till innan och under den första tävlingen i Belgien, borde jag ha tagit god tid på mig väl tillbaka i Spanien, där jag kunde träna utan symptom. Istället rusade jag iväg till nästa tävling genast en träning på bana gick okej, och resultatet var att kroppen kördes ner mer och mer och resultaten försämrades. Att träna bra och sikta in sig på en eller två tävlingar i slutet av juni hade varit smartare med tanke på resten av sommaren, men det är inget lätt beslut att ta just då, när en EM-gräns ska jagas.

Guldlaget på 4 x 800 m i stafett-FM: Cecilia, jag, Heidi och Zenitha.

Efter att ha kommit hem till Finland och haft det roligt tillsammans med Falkentjejerna under stafetthelgen i Helsingfors (och dessutom vinna FM-guld på 4x800 m!), kände jag mig mentalt återhämtad och började se fram emot träningen mot kommande tävlingar. Kroppen kändes sliten men tack vare regnväder och tiden med nära och kära (och tro det eller ej, genom att slaviskt följa med EM-tävlingarna i friidrott), förväntade jag mig ett rejält lyft på löparfronten.

Allergisymptomen borde rimligtvis lätta när gräspollenmängden minskar. Trots regnväder förra veckan kändes benen fortsatt tunga och kroppen trött. Allt fler symptom dök upp och efter någon dag insåg jag att de inte längre kunde skyllas på gräsallergin. Lyckligtvis visade sig problemet, en högst vanlig infektion, vara lätt att behandla med en antibiotikakur.

EM i friidrott var för spännande för att missa en endaste minut.

Jag har nu avslutat kuren och förväntar mig att kroppen piggnar till. Jag behöver få ett eller två pass på bana där löpningen fungerar. Formen får vara vad den är, huvudsaken är att jag är frisk och kan träna och tävla normalt igen! Tyvärr kommer helgens SFI-mästerskap för fort emot och det känns tråkigt att stå över, men det gäller att lyssna på kroppen.

Det kommer fler tävlingar i sommar; FM redan om en dryg vecka, elittävlingar och annat kul. Efter alla problem under första halvan av säsongen känner jag mig avslappnad men samtidigt sugen på att få tävla. Månne inte jag ska kunna plocka fram något av den form jag hade i mitten av maj, bara jag får köra igång med tävlandet. Jag återkommer, förstås!