Det blev en idrottsrik helg som bänkidrottare, eller snarare soffidrottare. Förutom att slänga ett öga på boboll och korgboll (jestas vad spännande!), satt jag spänd framför tv:n och den traditionella landskampen mellan Finland och Sverige. Det var ju inga glada poängbesked för Finlands del men det fanns trots det många fina och spännande fajter att ta del av.
Mitt eget idrottande har verkligen förpassats till bakgrunden. Jag väntar på att problemen med magkatarren ska lugna ner sig och jag har märkt en liten förbättring i vardagen men är inte direkt i löpskick, oberoende av fart och längd på ansträngning. Det spelar förstås ingen roll om jag kan springa eller inte nu, men det finns en orsak att hoppas på en snabb förbättring denna vecka.
På lördag ska jag nämligen få delta i ett lopp på 10 kilometer i Prag. Det är en 30-årspresent att besöka Prag och tanken att i samma veva få köra ett kvällslopp är fin. Nu lutar det mot att jag får försöka kämpa mot tävlingslusten och bara jogga igenom loppet, men det där sköter väl sig själv?
Det blir också en annan idrottslig upplevelse den här månaden. IK Falken deltar i SFI-seriefinalen i Mariehamn och om jag bara är någorlunda frisk och kry vill jag gärna hänga med och tävla på bana en sista gång för i år.
Bara jag blir helt frisk nu, ser jag verkligen fram emot hösten och mitt "nya liv" som ju egentligen inte är så nytt, utan fortsätter i samma lunk med arbete och en del löpning. Den största skillnaden är kanske i planering - att inte planera dagen utifrån vad jag ska träna när och varför. Istället får jag ta det lite som det kommer och det känns fantastiskt avslappnade!
