Den 29 oktober sprang jag ett roligt lopp som heter Helsinki Halloween Run. Många deltagare var fyndigt utklädda och sprang endera fem eller tio kilometer. Själv valde jag att springa den längre sträckan och insåg efter en första blåsig kilometer att det här kommer bli tufft. Kroppen och huvudet höll ändå till slut och jag sprang in på Vermo travbana som sjätte löpare och fick sluttiden 36.42. Mer om evenemanget (bl.a. roliga kostymer) kan du ta dig en titt på genom att trycka här.
 |
| Tummen upp för Halloween Run! |
Helgen efter Halloween Run väntade mig en ännu större utmaning. Jag har behövt något närliggande mål, något som håller motivationen uppe under grundträningsperioden, och det målet fick bli en resa till Berlin. Nej, det innebar inte bara en skön minisemester i den intressanta staden, utan också mitt första halvmaraton. Jag hade tränat som vanligt utöver tre långlänkar (20-23 km) som jag i normala fall inte skulle ha gjort.
Den 13:e upplagan av loppet på endera 7,1, 14,1 eller 21,1 km (och 3 x 1 varv stafett) gick av stapeln i Teltow, närmare bestämt runt en kanal i staden utanför Berlin. Tävlingen har instiftats till minne av återföreningen mellan östra och västar Berlin, som även hade delat upp Teltow. Stämningen på det lokala evenemanget var glad och avslappnad. Rutten var inte för backig utan bestod av asfalt på ditvägen, och stundvis smala stigar med uppstickande trädrötter, lite kullersten och några trappor på vägen tillbaka.
 |
| Prisutdelning i Teltow. Jag fick en Audi!! ...för en helg. |
 |
| Brandenburger Tor i Berlin en måndag kväll. |
Allt hade nog varit frid och fröjd under loppet, bara det sista varvet inte hade inneburit att jag skulle varva en stor mängd löpare. Vartefter jag blev tröttare bytte jag ut taktiken att försöka ropa och förvarna, till att helt enkelt trycka mig förbi andra deltagare. Trots det tror jag inte det här påverkade min sluttid eftersom adrenalinet steg och jag inte tänkte alls på att jag var trött de sista två kilometerna. Inte heller verkar deltagarna ha tagit illa upp, tvärtom var stämningen glad och välkomnande efteråt. Jag vann damernas lopp med tiden 1.21,35 och tog lyckligtvis inte ut mig så totalt att jag aldrig mer vill känna på ett halvmaraton. Det var spännande och lite svårt att veta vad kroppen skulle tåla, men jag fick enbart goda erfarenheter av den lilla tävlingen. Ja, förutom knuffandet på slutet då.
 |
| Morgonlänk i Tiergarten innan flygresa hem. Uppskattade höstvädret! |
Vad mer? Tja, jag har försökt få in mer fart i träningen eftersom halvmaraton-fart inte har mycket med 1500 meter på bana att göra. Ett litet bakslag upplevde jag förra helgen, när jag gick och blev matförgiftad av min egen tillredda mat. Det ska vara en första gång för allt, och jag börjar nu ha mage och träning under kontroll igen. November har känts mörkare och därmed tuffare än på många år, men samtidigt som mörkret tröttar ut, föredrar jag att det tar tag under fötterna istället för att det slinter på is och snö. Få se vad december för med sig. Det känns iallafall roligt att gå mot jul. Glad lillajul!
